ELIN

  

 

London.

Snart är jag där. Förhoppningsvis.

Jag längtar så jag blir helt tokig. Längtar till något obekräftat. Ändå är det de enda jag har att längta till.

Vill bara - bara börja om. På nytt. 

 

Vill se mig själv, med en hazelnut latte från Starbucks i en take away-mugg med mitt namn på (eller möjligtvis någon form av mitt namn i alla fall), vandrandes på Londons gator, mellan alla vackra byggnader, bland fräcka taxibilar och röda dubbeldäckare. Vill le mot solen och åt att alla bilar kör på fel sida av vägen. Vill se den brittiska flaggan vifta i vinden och höra britternas dialekt och glada språk. Vill sitta på en bänk i Hyde Park med min MacBook och skriva om hur bra jag har det och kanske börja på något som kan komma att lika Carrie Bradshaw's spalt i New York Observer. (Ni som sett Sex and the City förstår vad jag menar och för er som inte gjort de känner jag mig inte skyldig att förklara mig för.)

 

Sammanfattning:

Jag vill dit nu.